Ibland blir jag så sur och arg, och jag vet inte riktigt vart jag ska rikta ilskan, och det lättaste blir då att vända den inåt. Jag kan ta skulden för det andra har gjort för att på så sätt försöka jobba av den skuld som faktiskt är min.

Jag har gjort mycket dumt och inte alls genomtänkt på sista tiden. Förr har jag aldrig direkt känt ånger för något jag har gjort, för har jag gjort något dumt så har jag lärt mig något av det hela också. Nu menar jag inte att jag inte har lärt mig något av den senaste tidens kaos, för tro mig, det har jag, det är mer det att jag känner inte igen vare sig Wednesday eller Johannah i hela scenariot. Det har gjort att jag har tvingats göra en soul-search,  för att ta reda på vem jag faktiskt är och vad jag faktiskt vill.

Jag vill inte tappa min identitet, glömma bort vem jag är, och jag har insett att jag har tacklat det på fel sätt. Jag har gjort allt för att glömma vem jag brukade vara, glömma hur mitt liv var, faktum är att det senaste året har jag gjort allt jag kan för att glömma att det någonsin har existerat.
Kanske måste jag minnas vem jag var för att kunna vara den jag är?

Ibland måste jag babbla ur mig för att få rätsida på saker och ting, och nu efter några veckor så känner jag att jag börjar få koll på mitt huvud, på mina tankar. Jag har inte förmågan att ändra det förflutna, men jag har förmågan att påverka hur framtiden ska bli. Och jag är trött på skumpiga grusvägar, det är nog dags att börja ta sig ut på motorvägen.

//Wednesday