Så, Stina har flyttat till stockholm, så i fredags så bestämde vi oss för att dra ut och supa, så jag mötte upp henne och folk på plattan på fredagkvällen, sen drog vi till HBJ, där vi söp, dansade och strulade runt tills dom stängde. Stina passade dessutom på att ta min hångla-med-brud-oskuld, hah.

Efteråt drog vi till tunnelbanan, och jag har för mig att det var till bromma vi åkte. Där fick vi för oss att bada jacuzzi, vilket man kan säga urartade en aning. Till en början visste vi inte hur man fick igång den, men tillslut så tror jag Stina lyckades trycka på något som fick den att starta, och sen var den nån av snubbarna som tyckte att vi skulle ha lite bubblor också, och hällde i typ en hel flaska shampoo eller liknande, och det började skumma, och sen fortsatte det skumma, och tillslut var det skum i ungefär hela badrummet, ingen av oss visste hur man stängde av så att det slutade bubbla, och tillslut satt vi där med lödder som nådde över huvudena på oss, innan vi lyckades stänga av det hela. Men det var inte slutet på det hela, varmvattnet tog dessutom slut, och där stod vi löddriga från topp till tå och hade inget varmt vatten att sköja av oss med. Som tur var så räddade någon våra kläder som från början låg på badrumsgolvet, tack och lov. Dock så drog min bh till sig jävligt mycket vatten, så min tröja blev genomblöt när jag satte på mig den.

Efter detta succébad så gick Stina och Felix och la sig för att sova, jag hade lite diskussioner med folk, och sedan så var klockan kvart i 6 på morgonen, och jag kom fram till att jag lika gärna kunde åka in till centralen och ta tåget, än att stanna kvar tills dom andra vaknade.

Men jag har världens sämsta lokalsinne, dock så var det en snubbe som bestämde sig för att följa mig, så vi tog oss till tunnelbanan, där jag fick planka mig igenom.
När jag kom fram till centralen så kollade jag tågtiderna, tåget till uppsala gick 07.11, och innan det, klockan 07.07 så gick ett tåg till örebro, och jag var trött i fötterna, och började bli trött i allmänhet, så jag orkade inte vänta till 07.11 på tåget, utan tog tåget till örebro istället (här fanns ingen tanke om att resan till uppsala går mycket snabbare). Tågresan var intressant, jag satt i blöta kläder, hade börjat få träningsvärk och det fanns ingen värme i vagnen där jag satt, för de kunde inte få igång den. Underbart, jag satt och skakade tänder och trodde att mina knän skulle gå av vilken minut som helst hela resan, en spännande upplevelse.

 

Idag så åkte jag till sthlm igen, dock för att träffa emelie den här gången. Missade bussen till stationen till att börja med, och fick vänta på nästa, och när jag väl kom fram så missade jag mitt tåg för att dom fällde ner bomarna precis framför mig, så att jag inte kunde komma fram till tåget. Så jag kom in en aning senare än tänkt, typ 20 över 12 var jag framme. Först gick vi på stan en stund, och sedan bestämde vi oss för att ta en fika, och satt där och fikade och pratade ett bra tag. Sen gick vi ut på stan och kollade i affärer, och roade oss med att prova de fulaste kläder vi kunde hitta, genom att välja ut kläder man ogillade, och sen fick den andra sätta på sig dom. Och ja, självklart ska jag dela med mig av lite bilder!

 

(vi provade en intressant hatt.)

 

I vilket fall som helst så var det en skitkul dag, och sånna borde man ha oftare!

//W. Hathor

Idag fick jag en ny vän, en introduktion till mellanegyptiska. Jag hoppas den är lärorik, men det tror jag att den är, plus att vi har några jättebra föreläsare på språkkursen. Dels så har vi Nils Billing, som vi hade på religionskursen i höstas, och han var riktigt bra, så det blir nog kul. Och sedan så har vi Gertie Englund också, som har skrivit några av mina favoritböcker, så det är jättespännande att ha en människa som man verkligen ser upp till som föreläsare. Och jag hade första föreläsningen med dom två idag, och det verkar som om jag kommer lära mig massor.

Den andra kursen ser jag dock inte lika mycket fram emot, Fornegyptisk kultur B, för all del så kommer vi ha Andreas på 2 av de 4 kurserna, och det ser jag fram emot, för han var väldigt bra på de gästföreläsningarna han höll i höstas, dock resten, och större delen av den kursen så kommer vi ha Hein, och det ser jag inte fram emot, hon är väldigt opedagogisk, och även om hon säkert kan massor, så är hon helt värdelös på att lära ut, plus att hon inte ger några hintar om vad det är på ett ungefär man ska kunna. Sen har vi ju det faktum att hon väntade länge med att rätta våra tentor vilket nästan kostade mig mitt studiemedel, så jag är inte jätteglad.

 

Men, en rolig sak, igår när jag kom tillbaka till Uppsala så hade jag fått post, en check på 25 000 kronor låg i min brevlåda. Sånt gillar vi. Jag har varit och löst in den på banken idag, och mitt kontoutdrag ser väldigt lyckligt ut!

 

Nu ska jag nog äta mat och kolla på ett avsnitt av Law & Order SVU. Det blir AWESOME!

Oj, vad stressad jag är. Just nu har jag en liten paus, men seriöst, jag har så galet mycket att göra. Jag har tenta imorgon, och jag är lätt osäker på vad jag ska kunna och inte kunna, och det är massor att kunna, och jag har spenderat så galet många dagar med att plugga hieroflyfer, och plugga ord, och mitt huvud är snurrigt, men det är samtidigt spännande, spännande att titta på bilder, och plötsligt se ord.

I vilket fall så har jag en uppsats som ska vara klar imorgon bitti också, som jag dessvärre har lite för många sidor kvar att skriva på. Så jag kommer nog plugga halva natten. Störande telefonsamtal tas tacksamt emot, jag behöver en paus då och då, men är dålig på att ta dom på egen hand. så.

Anyway. Nu ska jag fortsätta plugga en liten stund, sedan blir det glass, cigg och kanske lite cola innan jag fortsätter att plugga sönder mig.

Ha en bra kväll!


//W. Hathor


(Förresten, har jag nämnt att min A-kurs slutar imorrn, och jag börjar min B-kurs och lite andra kursen på måndag? Eller, åtminstone tror jag det kan vara måndag, för vi har inte fått någon information alls. Så jag vet inte när jag börjar, vad för kurs jag har när och jag har ingen aning om när jag ska vara vart. Vi är 9 personen som ska ha informationen, och ändå är det tydligen alldeles för svårt att få ut den. Men jag är inte förvånad. Det var ju samma visa i höstas, då fick jag ju inte reda på när jag skulle börja, och tillslut hörde jag av mig till en snubbe som jag misstänkte kunde veta något, och han berättade att jag skulle ha börjat för 3 dagar sen. Dom har allvarliga brister i kommunikationen måste jag säga.)

"I can't wait for the weekend. I mean, come on, after Monday and Tuesday, even the calendar says W T F!"

Det är så jävla galet, jag åkte tillbaka till Uppsala igårkväll, och upptäckte genast min enorma bunt med post, och eftersom jag är nyfiken, så gick jag igenom den, och då fick jag min stora chock. Jag har tilldelats ett stipendium på 50 000 kronor och det är så jävla galet att jag inte har en aning om vad jag ska säga. Det roligaste var att jag helt och hållet hade glömt bort stipendiet, jag sökte det för skojs skull i september, då vår föreläsare sa att vi som tänkte läsa hela kursen borde söka det, eftersom chansen att få det är mycket större om man faktiskt söker (söker man inte, så är det ju ingen som vet att man vill ha det, och då kan man ju inte få det).

Men jag är så jävla superglad, det är helt galet, jag hade aldrig förväntat mig det här, men det var verkligen vid en perfekt tidpunkt, för nu när csn bråkar så är det skönt att veta att man ändå har pengar. Och det här är mer pengar än vad jag någonsin har haft.

En till grej också, jag har fått reda på att jag klarade tentan i Konst och Arkitektur, jag vet fortfarande inte mitt resultat, men vi fick mail om hurvida vi klarade det eller om vi kommer få göra omtenta. Så det är också superbra.

Idag ska jag plugga inför tentan på fredag, och sen vid klockan 4 ska jag iväg och hämta ut de nya nycklarna till lägenheten och om jag har någon energi kvar efter dom aktiviteterna så ska jag nog städa lite också. Men vi får se hur det blir med det.


//W. Hathor

Jag vill tillbaka till Uppsala nu, enda sen jag kom tillbaka hit så har det enda jag har behövt varit distans, vilket jag inte har kunnat fått. Bilden av dig när du vände dig bort från mig och gick iväg, har etsats fast på mina näthinnor. För några minuter i mitt liv så samlade jag mod, jag bestämde mig för att jag inte skulle fly längre, så som jag alltid har gjort.
Jag bestämde mig för att sluta vara så feg, jag har flytt hela mitt liv, och jag ville inte längre.
Jag gick fram till den enda man som har fått mitt hjärta att brista. Jag bad om ursäkt. Men jag är inte helt säker för vad, bad jag om ursäkt för att jag hade berättat mina känslor, trots att det var han som bad mig att göra det? Eller bad jag om ursäkt för det faktum att han hade krossat mitt hjärta inte bara en gång, utan tre? Eller bad jag om ursäkt för att jag hade låtit honom krossa mitt hjärta så många gånger, trots att jag kanske borde ha vetat bättre? Helt ärligt, jag vet inte.

Allt i min hjärna snurrar just nu. Det här juluppehållet har inte varit så bra som jag hade kunnat hoppats på.  Vissa vet nog hur situationen ser ut hos min familj vid jul, och förra året älskade jag att få vara någon annanstans. För den som vet hur min far är, så är det ju så att han är 100 gånger värre runt juletid, och det har varit sjukt jobbigt för mig, och för resten av min familj också för den delen. Och den här julen krävdes mycket energi för att orka stå ut med det.

Ovanpå allt det så hade jag även mina ekonomiska bekymmer som jag dras med för tillfället. För faktum är att CSN har bestämt sig för att inte betala ut mer pengar till mig, och utan mitt studiestöd så har jag inte ekonomin till att bo kvar i Uppsala, jag har inte ekonomin till att fortsätta att plugga, och sanningen är ju den att mina studier är allt jag har i dagsläget, och tanken på att flytta tillbaka hit skrämmer mig, det finns inget kvar för mig här.

Jag hoppas att saker blir bättre snart, jag hoppas att csn ändrar sig och ger mig de pengar jag behöver för att jag ska kunna stanna i Uppsala, och jag hoppas att mitt hjärta kan läka, så att jag kan gå vidare en gång för alla. Jag vet inte när, men någon dag måste det väl kännas bättre?

Nu ska jag sluta tänka, gå och ta en macka för att sedan gå och förgifta mina lungor en stund.



// W. Hathor

Så lång tid har det gått. De senaste 8 månaderna så har jag varit helt blockerad, jag har inte kunnat skrivit överhuvudtaget på det stora hela. Och skrivkrampen har lixom inte velat lossna. Men idag gick det bra, idag kunde jag. Idag skrämde det mig inte att sätta mig vid tangentbordet och försöka skriva något.

De senaste 8 månaderna har jag inte skrivit en endaste intervju, inga recensioner, ingenting. Och mitt jobb på tidningen är något jag verkligen brinner för, men förmågan försvann helt och hållet i slutet av min praktik. Men idag satte jag mig vid datorn och fixade klar en gammal intervju, och det gick bra. Och jag kan säga att jag känner mig stolt över mig själv. För jag har haft sån ångest över att jag tappade förmågan. För skriva är en av de saker jag faktiskt har varit bra på, och att helt plötsligt tappa förmågan kändes som ett ganska hårt slag.

De saker jag faktiskt har skrivit de senaste 8 månaderna har förmodligen varit bland det sämsta jag någonsin har åstakommit i skrift, jag har gjort några uppsatser som jag tvingades göra för min utbildning, och tro mig, jag fick verkligen tvinga mig till att göra det. Lite brev har jag också skrivit, varenda ett har dock tagit mellan 1-2 veckor att skriva. Men idag känns det som om jag skulle kunna skriva tills fingrarna blöder. Bara för att jag kan.

En till rolig sak är att min älskling har skaffat sig en ny vän. Dom springer runt och leker och river halva huset, vilket är kul att se eftersom Drake har så svårt att komma överens med andra katter. Den enda han tidigare har lyckats dragit hyfsat jämnt med är ju Aska, men det är förmodligen mest av vana från Askas sida. Men nu har han och Sekhmet blivit i stort sett bästa vänner. Men för tillfället ligger han i mitt knä och vill ha jättemycket uppmärksamhet. Han är verkligen det bästa jag har i mitt liv, han är för all del bara en katt, skulle väl vissa påstå, men han skulle aldrig lämna mig. Han är allt jag någonsin behöver.


Just ja, gott nytt år!

Wednesday Hathor