Jag såg nyss sista Harry Potter. Jag är fullt medveten om att jag inte direkt rusade iväg och såg den vid premiären, och jag antar att det fanns en anledning till det också. På något sätt så innebar filmen ändå slutet. Jag växte upp med böckerna och de var en stor del av mitt liv, och även fast filmerna aldrig riktigt har tilltalat mig, eller åtminstone inte i jämförelse med de skrivna orden som finns i böckerna, så blev det ändå slutgiltigt att se den sista filmen.

På sätt och vis är det lustigt. Jag har aldrig läst i en Harry Potter-bok efter det att jag läste sista sidan i sjunde boken.  Jag älskade den, samtidigt som jag hatade den, jag ville läsa om den omedelbart, samtidigt som jag aldrig ville läsa den igen. Jag skrämdes av tanken på att de känslor jag hade känt medan jag läste den skulle försvinna, eller förändras. Eller kanske bara mattas av.

Det var 4 år sedan. Exakt. Eller, kanske inte på klockslaget, men på dagen. Den 23 juli 2007. Då stängde jag pärmen och en 8-årig kamp var över. Så många år hade passerat sedan jag som nioåring öppnade den första boken och sedan dess varit fast. Jag minns känslostormen som kom när jag slog igen den sjunde och sista boken. På en väldigt kort stund så for nog alla universums känslor genom kroppen, det var kärlek, hat, förvirring, glädje, sorg. Det var över. Slutet. Den sista punkten var satt och det fanns inget mer.

Jag tror egentligen inte det handlade om handlingen, det var mer som ett pussel där varje ord passade så perfekt ihop med nästa. Orden blev som poesi för själen, och det var som att skåda en färg som ingen tidigare hade sett. Det var ömtåligt och beständigt på en och samma gång.

Böckerna är slut, och nu är även filmerna det. Det var aldrig samma sak, men ändå var det som en kombination av lättnad och sorg sköljde över mig när jag gick ut från bion. Ungefär 12 år har gått sedan jag blev trollbunden. Det är mer än halva mitt liv. Sista kapitlet må ha slutat för 4 år sedan, men jag antar att det var idag som epilogen tog slut. Det var som sista spiken i kistan över något som hade gigantisk betydelse i min uppväxt.


Ord är makt. De kan ha förmågan att förändra världen, förändra hela ens egna värld. En av civilisationens viktigaste grundpelare är just det skrivna ordet. Det är fantastiskt vad streck kan skapa.


//Wednesday