Jo, så här är det. Idag efter föreläsningen så hade jag lite att fixa med, det var 3 bilder som skulle framkallas (Länge leve fotokompaniets billiga 1-timmes-framkallning! :D) och medan jag gick runt där en timme i väntan på att det skulle bli klart så tänkte jag att jag skulle titta i klädaffärer, för att leta efter klädidéer tills jag ska med sandra för att hon ska leta kläder på fredag.

Så går jag ner för Svartbäcksgatan, och helt plötsligt är det nån som säger "Hallå? Hallå? Hallå?!", och så var det en superlång kille som pratade med mig. Jag hade aldrig sett människan förut, men jag tänkte att jag har ju ändå inget bättre för mig, så jag kan lika gärna spela med. Så frågar han: "Vad skulle du betala för att rida rodeo?", och min första tanke är "Oh nej, jag stannade för en jävla försäljare!", så jag sa helt enkelt att jag inte riktigt var speciellt villig att betala för det. Och så börjar han babbla, då var han alltså nyligen hemkommen från USA, och där hade han och hans polare varit på en bar där dom hade haft en sån, och det hade kostat 20 dollar, vilket han tyckte var vansinnigt med tanke på att på samma bar sålde de öl för 25 cent typ. Men hans polare och han hade slagit vad om vem som kunde hålla sig kvar längst, så båda två betalade faktiskt 20 dollar för att testa det hela, jag vet dock inte vem som vann. Men han tyckte att även om det var dyrt så var det fett värt det. OCH SEN då utbrister han: "Du är en hundmänniska va?", och alla som känner mig vet ju att nej, det är jag verkligen inte.
Så jag förklarar för honom, att nej, jag är en kattmänniska, varpå han säger "Vad synd, jag hade hoppats på att du var en hundmänniska, för själv är jag en kattmänniska, och jag har hört att motsatserna attraheras av varandra, så jag antar att vi inte skulle bli ett bra par".

Jag hade alltså pratat med människan i någon minut, och han började babbla om hur ett eventuellt förhållande mellan oss skulle fungera. Men, han var inte helt klar. För då säger han: "Jag menar, tänk om vi skulle bo ihop, och vi båda är kattmänniskor, vi skulle ju tänka alldeles för lika, jag menar, vi skulle ju ha pajkrig och riva möblerna och allt sånt. Jag menar, det skulle sluta med att vi blev vräkta, och inte hade någonstans att bo!" Och ni kan ju gissa om att jag var road, jag hade träffat killen för två minuter sen, och nu berättade han att vi aldrig skulle kunna bli ett bra par för det skulle sluta med att vi fick bo på gatan på grund av att vi båda två är kattmänniskor. Och han babblade på en stund till, jag babblade tillbaka, sen insåg han att hans polare såg jävligt otålig ut, så han insåg att han var tvungen att gå, men han tyckte att han borde få mitt telefonnummer, och eftersom halva sverige verkar ha mitt nummer i vilket fall som helst så tyckte jag inte att det skulle göra någon större skada. Han jättelog när han fick numret, och sa: "Jag döper dig till Kitty, då minns jag vem du är, och när jag ringer, så skulle det vara jättetrevligt om du svarade med 'Hej, är det inte snyggingen Brad som ringer?' ".

Men på det stora hela, det var tamigfan det roligaste samtal jag någonsin har haft med en främling när jag har varit nykter. Fan vad roligt det var.